måndag 25 augusti 2008

Ångest över att vara jag...

Igår skulle vi som sagt åka på Mamma Mia i stockholm eftersom vi hade vunnit 2 biljetter med buss och så....MEN...det blev inte så pga att när vi skjussa ner tjejerna till farmor så börja Meja fråga en massa saker och jag kände att jag kunde inte ljuga...så vi berätta att vi ska flytta. Meja och Miranda tycker mest att det är spännande medans Malou blev så ledsen. Jag förstår verkligen henne! Vi lämna dem iaf hos farmor men direkt när vi satte oss i bilen kändes det så fel att lämna Malou ledsen, vi åkte emot sörping och börja ringa vänner för att höra om de ville åka till stockholm...hitta dock ingen som kunde.

Så vi besluta oss för att inte åka utan vände om och åkte tillbaka till Anne och hämta hem Malou. När vi kom tillbaka titta de på oss som frågetecken...och gulliga Malou säger att hon aldrig skulle missa chansen att se Mamma Mia...gullunge:) Vi tog iaf med oss Malou och lät Meja och Miranda vara kvar hos farmor. Så vi kunde få förklara och prata med Malou ostört. Hon fick bestämma vad vi skulle göra så vi spela kort och sen åkte vi in till stan för att gå på bio och äta på Mc donalds...Vi kolla på nån "panda" film en animerad film...och som vanligt somna jag!!!Varför ska stolarna vara så sköna på bio salonger att jag somnar?! Efter filmen åkte vi ut till skopunkten och köpte varsina skor sen åkte vi hem för Malou ville leka med Wilma. De hade pratat om att Malou ska flytta och hur de ska kunna fortsätta leka med varann...skönt att Malou vågar berätta om sina känslor utan att skämmas! Underbara Malou!!!

Så nu är min ångest över mitt val fördjälvligt!!! Ska jag förstöra för mina barn bara för att jag inte trivs som vi har det nu?! Det känns nästan som om jag kommer att ångra mig om vi flyttar härifrån nu...men jag vet ju inte hur min och tommys framtid ser ut,om vi kommer att separera eller inte. Kan man bo under samma tak utan att vara tillsamans?! Jag menar bara för barnens skull?! Medans man själv lever i tysthet...är det bara att gilla läget och stå ut dessa år tills tjejerna är så stora att de flyttar hemifrån?! Gud vad jag önskar att allt bara var helt bra! Att jag kännde om det känns JA eller NEJ i detta...men det gör det inte jag känner liksom VARKEN ELLER! Ska man då stanna för att barnen vill det?! Är så trött på att mitt liv bara rinner iväg liksom jag bara är...utan att verkligen leva! Ska man vara egoist eller göra som barnen vill! Suck....om jag ändo kunde vända ut och in på mig själv!
Tror faktiskt jag kommer att kontakta en spå dam för att kunna få reda på vad som väntar mig...har ju gjort det flera gånger tidigare när det vart jobbigt i mitt liv och allt känns ju så mkt lättare när man kommer därifrån. Ja ni vet varken ut eller in det ända jag vet är att hur jag än gör så blir allt FEL!!!

Lever dock ännu med ett litet leende på läpparna från min underbara NOICE kväll i lördags...önskar det var såna kvällar varje kväll;)

Igår kväll ringde Jadde och gav mig en dos av glädje iaf, hon är en sån underbar människa att jag inte finner ord! Ni som inte känner henne...missar en helt underbar vän!

Sen ringde min syster...en lång historia väldigt kort. Det är ett gäng alkohlister som håller på och ringer och trakaserar henne, skriker vidriga ord i bakgrunden! Som alkolister beter sig så är det ju ingen som fattar nåt! Tragiskt bara när man väljer "fel" sida....det är ju inte min underbara syster som mister en vän utan det är den som redan inte har några "normala" vänner....
Marie ringde polisen och skulle de fortsätta att trakasera henne skulle det göras en anmälan så får se vad som händer! Gud vad TRÖTT jag blir på vissa människor! Här har man försökt att hjälpa honom till att komma på fötter igen och sen beter han sig så här! Ja ja, jag orkar inte ens bry mig om dem men ville bara skriva av mig eftersom det rör min syster och det som rör henne angår mig!

Idag ska jag iaf äntligen besöka en frisör....så vi får se om jag blir nöjd eller inte, eftersom det är en ny frisör som inte känner mitt hår eller mig....

Kram

1 kommentar:

Felicia6 sa...

Hej gumman.

Hur det än blir så kommer barnen att vara ledsna över något. Man kan inte hjälpa det. Verkar ändå som att ni fick en jättebra dag tillsammans med Malou och dom kommer vara glada sen i längden då deras föräldrar är glada!

Jobbigt med Marie och dom som trakkar henne :S