Nu på morgonen ska jag till mitt gamla jobb och "hälsa" på, eller jag har fått i uppdrag att göra ett kort åt Irene som går i pension så jag ska lämna det och skriva alla namn som har lagt pengar till hennes avskeds present, de skulle köpa en spa dag på söderköpings brunn, det är hon väl unt! Lite kul att besöka Gläntan också faktiskt och jag har ju ändo bilen idag eftersom jag ska lämna in den för däck byte och framvags inställning så det passar ju perfekt.
Har beställt en drös med "tofflor" av "köksan" på jobbet till mig och tjejerna de är så gulliga särkillt Mirandas för de är ju små och med små bollar på.
Jag blir så trött på detta liv som jag lever...vill jag ha det så här eller inte?! Igår kändes det bra och att jag inte vill flytta härifrån...men nu känns det som om det är det som är det rätta! Hur sjutton ska jag veta vilket beslut jag ska ta?! Blir så trött på att det alltid ska vara jag som tänker på vad som ska göras vi är ju för sjutton 2 vuxna under detta tak!!!! Hur vet man att det är dags för ett nytt kapitel i ens liv?! Jag velar ju hela tiden!!!! Är det tryggheten som får mig att stanna eller är det verkligen så här jag vill ha det?! Vad jag vet är att jag inte blir klok på detta velande iaf! SNÄLLA!!! Om det nu finns nån som vet hur jag borde göra säg det NU!!!! Innan jag kvävs ihjäl!!! Jag är ju en glad tjej som inte kan leva ut på det sätt som jag vill! Känner mig inlåst i mitt egna hem, men det kanske är så att vara vuxen?!...................HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kram
4 kommentarer:
Hej Lilla Malin!
Jag läser din blogg ibland och jag blev riktigt rörd i dag när jag läser hur du "våndas".Jag vet ju att ingen annan än du själv kan avgöra hur du vill göra med ditt liv,men jag kan ju ge dig lite tips då jag har upplevt någonting liknande.Jag kan lova dig att livet är INTE grönare på andra sidan,en separation är slitsam inte minst om man har 3 barn.Frågan du måste ställa dig själv är om du och Tommy älskar varandra för om svaret är ja så måste någonting hända NU innan ni gnatar ihjäl varandra.Ni kanske kan sälja huset och flytta närmare någon stad för det spelar ju ingen roll om man trivs i huset om man inte gillar vart huset står.Barnen anpassar sig jätte lätt i den ålder de är i nu,de kommer att få kompisar direkt.Det är nog svårare om några år.Du kanske inte ska bo på landet du som gillar att träffa folk o ha folk omkring dig.Och om du mår bättre så blir nog förhållandet bättre om alla gör sitt bästa.Men om det är så att ni inte älskar varandra längre då är det bara att försöka o göra det så smidigt som möjligt för barnens skull(det finns inga lyckliga skilsmässor)men det finns lyckliga slut...se bara på mig:),jag tänker på er o hoppas att det löser sig till det bästa för er.Följ ditt hjärta men gör inget förhastat bara.många bli starkare kramar/Emilia
flytta från huset efetrsom de är vad som gnager dej så är det väll dit du vill... man kan aldrig veta va som är rätt förrens man provat...å de värsta som kan hända är att de går åt helsike... å barn som har skilda föräldra är ju inget unikt i dagens läge...men de spelar inegn roll... men de ända du akn tänka på är dig i detta läge så får du ta svårigheterna längs vägen... ja börjar klättra uppåt de har gått 2 år...så klart de tar sin tid... emn man klarar det...OM MAN VILL..puss
Helt allvarligt. Jag har läst din blogg och fastnade för den. Det verkar lite som att det är syftet också eftersom allt tydligen exponeras här. Vet personerna som du exponerar om det här?, jag märker att du har vänner etc som läser det här. Jag tänker mig in i din mans situation, det kan inte vara roligt för honom att era vänner vet allt om han och dina problmen. Han måste känna sig som en dokusåpa.
Jag förstår om du har det jobbigt etc, men det verkar vara platsen du bor på som stör dig mest, ta tag i det ! Om inte din man vill separera så får du väl ställa ultimatum till honom, och förklara att det kommer inte att hålla.
ALLA som går igenom separationer reagerar, men jag tycker inte det är rätt att du hänger ut din familj på det sätt du gör, när de inte kan försvara sig. Om du har problem och mår dåligt, prata direkt med dem som bryr istället för att hänga ut så här, alla kan ju läsa det . Jag t e x, snavade in av helt andra orsaker.
Ta hand om dig och din familj, men tänk också på vad ni faktiskt lovade varandra när ni gifte er...nämligen att alltid sätta familjen främst, och med det betyder det inte att skriva främst om dem. Håll familjen om ryggen tills du beslutat dig.
Ta hand om dig...och din familj
/ Jonna
svar till Jonna....
Japp min man vet om min blogg...jag står för det jag skriver här det är liksom mitt liv, hur jag lever det och har det. Jag tycker bara det är bra om man reagerar som du gjort, alla får tycka och tänka som man vill. Som min blogg heter..."min resa till ett nytt liv efter 30"...det är just det den handlar om! Vart resan kommer att sluta det vet jag inte...och det är ju en "dokusåpa" för det är mitt sanna liv...
Har gjort så mkt förändringar det senast året så jag börjar forma mig till en ny människa...därav ännu mer förändringar i mitt liv....
Tack för din komentar// Malin Nilsson
Skicka en kommentar