Media market....

Lördag morgon och Miranda och Malou väckte mig 5,45!!!!grrr!!! Somna om till 6,45 iaf...men ack så trött jag känner mig, får försöka sova nån timma sen i eftermiddag. Tjejerna ska ju iväg till landet med mina föräldrar, så de åker vid 10! Då ska jag åka ner till Broman så ska vi gå och njuta utav solen i nån utav Norrköpings parker och ta med oss frukost....mmm...så mysigt!!! Bara han och jag och solen;)

Igår efter jobbet så skulle vi ut till Media market eftersom Kevin Borg och Alcasar uppträdde där...solen sken och det var så härligt så jag sa till tjejerna att vi går ner...hade tänkt att vi skulle gå till busstationen men när vi var vid Broman så orka de inte mera....så jag gick med på att vi tog bussen därifrån...när bussen kom så mötte jag en gamal arbetskamrat på bussen, Sofie, vi jobba ihop på Tallgården för typ 5 år sen! Men det var roligt att ses igen, hon var nu färdigutbildad ssk nu och jobba på Vrinnevisjukhuset.

Väl framme vid Maxi huset så klev vi av för att gå in och köpa present åt Anton som snart fyller 13 år!!! Mötte upp Carina och tog en sväng på Cubus också men hitta inget roligt, skulle vilja ha nåt nytt tills ikväll men som sagt hitta inget. Sen tog vi oss en promenad ner till Media market och den höll på att sluta med brutna ben för mig och Carina;) Då vi valde en genväg genom en backe som var stupbrant!!! Men ner kom vi och det välbehållna;) Väl framme så fick vi höra att Kevin var försenad så tjejerna åt korv, drack saft, fick planscher, och tog en massa andra gratis saker;) Gick sen in för att se om de hade filmen som jag söker "i sjunde himlen" men INTE och den hade utgått ur sortimentet...så det blir till att beställa den från internet för jag vill se den! Tillslut kom Kevin och spela några låtar, tjejerna var nöjda...vi gick in igen i affären och gick på godis jakt;) herregud vad godis, läsk de bjöd på överallt! Så middagen var ju inget jag behövde tänka på! Sen ut igen för att kolla Alcasar...härligt! Så himla smal Lina Hedlund är!!! Såg nästan ut som hon skulle gå av!!! De körde några låtar och det var riktigt härlig skön stämmning och underbart väder....kände sån lycka:) Så skulle jag vilja ha det varje dag! Sol, bra musik, och mkt glatt folk runt omkring mig! När de hade uppträtt klart begav vi oss mot busshållplatsen...sa till tjejerna att vi skulle gå av vid Broman för att jag skulle hämta min cykel, ramaskrik!!! De orka inte gå mera...sa då att de kunde fortsätta med bussen själva hem...först ville inte Malou göra det men Meja som är en van bussåkare sa att hon visste vart hon skulle gå av och så, så Malou våga också åka hem. Miranda och jag gick av vid Broman och hämta min cykel och så passa vi på att lämna Hanna Montana planschen till Broman som Malou tog till Moa. Sen satte sig Miranda på pakethållaren och vi började gå mot Vilbergen efter några hundra meter så träffar jag på Nicklas och hans hundar...Nicklas är min kusin som jag typ inte har träffat på 6 år eller så....han har inte sett Miranda liksom:) Så han följde oss hem så vi prata om dittan och dattan...rätt mkt har ju hänt sen sist liksom;) Men som sagt det var roligt att ses igen. Hemma så ringde jag ner Malou och Meja så de hejja på honom också...ni skulle ha sett Nicklas min när han såg Malou!!! Tyckte att Meja hade så fina ögon, och sa att de där tjejerna får du hålla inne om ett par år;) Efter nån kvarts samtal utanför porten ramla Miranda så vi var tvugna att gå upp och plåstra om hennes knä...innan hon förblödde(enligt henne själv) Så vi sa hejdå och att vi ses säkert igen...

Väl hemma...så ringde jag upp Broman och hörde efter om han hade lust att ta en sväng ut i solen idag på dagen...och det ville han så vi ska ta med oss pickninck och njuta i solen:) Gud så skönt!!! Gud han är så mysig att jag inte kan fatta att jag har träffat på en sån här underbar man. Faktiskt så prata jag med Nicklas om det och han förstod vad jag mena...och det var då jag kom på vad det är med Broman som är så speciellt...det är att han faktiskt är vuxen! Låter kanske konstigt men han vet liksom vad han vill och förstår att livet inte alltid är rosen rött med bomullsmoln. Han har liksom erfarenhet av livet, det går att prata med honom om allt...ja kanske inte att jag törs prata om allt än men så har vi faktiskt inte känt varann så länge...men när vi har känt varann lite längre så vågar jag nog det liksom. Har ju ändo öppnat mig snabbt och visar känslor och han står ju liksom kvar här än....även fast jag är som jag är. Ja han är helt enkelt för bra för att vara sann! En riktig MAN!!!! Och det är nog det jag har velat ha men aldrig tidigare hittat...LYCKA!!!! Om jag lovar er mina vänner ni kommer få träffa honom inom en snar framtid, jag lovar, så stilla eran nyfikenhet;) Ni kan vara lugna;)

Och vet ni vad, jag har insett en sak som jag inte tidigare har vågat erkänna för mig själv och det är att JAG är värd att bli respekterad för den människa jag är och att jag är värd att älskas för den jag är! Det är en så skön känsla...och det är ni mina vänner som har fått mig att orka kämpa genom alla mina svåra beslut och nu äntligen vid 32 års ålder har jag börjat hitta mig själv och veta vad jag behöver för att må bra! Kanske det svider i vissa människors ögon att jag själv kan ge mig själv beröm...men det borde fakiskt alla kunna göra! Jag vet att jag duger som jag är och inte behöver anpassa mig efter alla andra hela tiden! För när jag gör det så mår ju inte jag bra och då sårar jag mig själv nåt enormt och mår inte jag bra kan jag ju inte ge all kärlek som jag fakiskt har inom mig. Självklart har alla jobbiga besök hos psykologen hjälpt mig på vägen, genom att jag faktiskt har vågat erkänna och säga saker som jag aldrig tidigare har berättat för någon...och det har ju gjort att min ilska till livet och mig själv har minskat radikalt! Jag har valt detta liv som jag lever nu, det är ingen annan som har gjort det och jag ska kämpa för att jag och tjejerna ska få det så bra som vi kan få det om jag så ska behöva gå genom ett spindelnäste!!! Prata med tjejerna lite nu på morgonen att jag faktiskt förstår deras ilska och att de är arga men att det är så här livet kommer att vara, Tommy och jag kommer aldrig mer bo ihop och att man inte kan leva tillsamans när man inte är kär längre. Försökte även förklara att deras ilska inte får gå ut över varann utan att de måste börja prata med någon annan vuxen där de kan säga hur arga de är...de förstår ju inte nu varför, men när de blir äldre kommer de ju att göra det. Jag älskar mina tre tjejer över allt annat...men när det är kämpigt är det jobbigt och svårt att vara ensamen med alla deras vredesutbrott men jag vet att det kommer bli bra i slutändan. För dem är ju detta dagsfärskt än liksom...vi ska kämpa tillsamans! För då kommer det bli bra! Och jag vet att de tycker om Broman och hans barn så det känns ju så skönt för de kunde ju lika gärna tyckt tvärtom liksom. Men som sagt man kan inte tycka nåt annat än bra om dem.

Nej ni vänner nu ska jag försöka reda upp lägenheten ge tjejerna frukost, packa väskor och göra oss klara för om ett tag kommer mina föräldrar och hämtar dem och då ska jag ju ut i solen och njuta!

Ha en bra dag

Puss