Stockholm

Sitter här nu och ska just börja äta min frukost bestående av två knäcke med makrill och en kopp the, jag ska ju med bussen till Stockholm kl 07,10, idag ska jag ju träffa en psykolog och prata om min ätstörning. Skönt att nån verkligen tar mig på allvar!


Gårdagen på jobbet var VIDRIG!!!! Marie och jag skulle bara gå in till chefen för att fråga om ett par dagar då vi båda ville vara lediga. Vilket sluta i att vi börja prata om allt annat som är jobbigt. Det sluta med att jag börja gråta...som vanligt! Men jag tycker det är så jobbigt att vara mitt emellan Marie och Köksan!!! Vet ju för fasiken inte vilket ben jag ska stå på, vill stå på mitt egna men svårt för båda två är väldigt starka personer!
Har fått höra så mkt skit från köksan om hur Marie och jag sköter verksamheten och det känns inget roligt längre...har nu bestämt att vi ska göra en enkät som de som besöker oss ska fylla i anonymt för att vi ska få svar på alla frågetecken som vi får genom att köksan ständigt kommer med kritik till oss om vad hon hör på "stan". Ska ta tag i den i veckan och så ska vi lämna ut den nästa fredag på bingot.
Nästa vecka ska vi förhoppningsvis äntligen få vårat möte med chefen...vi måste! Hon börjar nog förstå nu att det är dags! En människa kan inte lyckas trycka ner 3 andra (mig, Marie och chefen) fatta att min chef är trött på hennes skitsnack hela tiden också! Ja ni vilken cirkus!!!! Orkar inte med skit på jobbet med känner liksom att jag har tillräckligt hemma! Fortsättning följer...så får vi se utgången!
Jag vet iaf att chefen och tjejerna i hemtjänsten är glada över vårat arbete och tycker att vi gör ett jätte bra jobb. Men det negativa är ju lättare att ta på sig en det positiva.

Kram