torsdag 30 juli 2009

Att känna sig övergiven....

Det är inte kul...och det är vad jag gör just nu...känner att mitt liv visst aldrig kommer bli som jag vill och egentligen vet att jag är värd....men men...har inte så mkt att säga mer än att jag orkar inte med detta, önskar bara att jag kunde få slänga mig ner och dö och slippa vara kvar på denna jord...men som jag tidigare sagt så är jag alldeles för feg för det! Kanske släpper den spärren en vacker dag och jag slipper vara kvar här, vem vet?! Inte jag för jag vet fakiskt inte nåt om framtiden...för vem kunde veta att jag tillslut skulle våga ta mig ur mitt liv med Tommy...inte jag iaf! Jag har klarat ta mig hur många jobbiga situationer och jag står ju här fortfarande och kanske så mkt starkare än vad jag någonsin har vart men när det kommer till en viss punkt så blir jag så svag och sårbar! Och det är nåt jag verkligen avskyr med mig själv!!! Hur fan ska jag mig ta ur alla dessa känslor?! De gör ju egentligen att jag bara mår dåligt! Men att kärlek ska vara enkelt det har jag aldrig hört...det är ju en massa känslor liksom...och jag är ju en tjej som väldigt lätt visar alla känslor, det är en stark sida hos mig att jag vågar visa när jag är glad och när jag är ledsen eller arg....det är nåt jag har lärt mig! För förr så var jag ju bara glad inför alla människor! Ja ja...orkar inte med mera svammel för idag.

Igår så träffa jag Lotta ett tag, vi åkte upp till ÖB och handla lite skit, sen hem så kom Tony och Jesper. Sen sa vi Hejdå...lika sorgligt varje gång:( Sen iväg med Broman och Miranda för att införskaffa lite taco grejer sen hem och fixa mat och så kom Johan också...sen satt vi på balkongen och fika och rökte;)
Miranda och Meja bråka och slängde papper över balkongen och jag blev galen! Blir så trött på att de håller på att bråka så tillslut fick jag nog så jag gav mig inte förrän de gick ner och plocka upp det de hade slängt!
Sen helt plötsligt så skulle Broman åka hem...blev ledsen...kände att jag hade behövt honom igår kväll men han ville hem och vara för sig själv...så det var ju bara att acceptera liksom.
Några tonårs skitar satt här utanför och hade musik på i en gammal bil och drack öl och cider....fy för att vara tonåring igen, inget jag saknar!!!
Gick och la mig...men tjejerna vägra visst att lyssna på mig så tillslut blev det möte kring köksbordet...förklara för dem att om de inte slutar att hålla på som de gör så orkar jag inte ha dem längre, de måste börja lyssna på mig och förstå att jag bestämmer!
Kanske hård men känner att om våra liv ska fungera tillsamans så måste de börja bete sig som folk och inte ständigt bråka!!!

Idag ska jag iväg till älskade Irene, så skönt att träffa henne igen har ju inte setts sen i januari när jag fyllde år. Och nu när jag har mammas bil så tänkte jag passa på att träffa henne:) Ikväll blir det städning här hemma...mindre roligt men ett måste som måste göras liksom.

Ha en bra dag
kram

Inga kommentarer: