Tänk att nu är det lördag...vad dagarna går, nu får jag i mig min "mat" lättare och det börjar att göra mindre ont för varje dag som går. Tänkte dela med mig utav min tid på Sabbatsberg.
04,30 Måndag den 24 September så ringer ÄNTLIGEN väckar klockan!!! Dags att göra sig reda för att bege sig till Stockholm, Sabbatsbergs sjukhus!!! Jag duschar, packar det sista, dricker, och röker....Kl 05,00 åker vi, Tommy följer med upp till Stockholm. Jag ska ju vara på operation kl 07,45...men när vi börjar närma oss Stockholm är det ju en MASSA med köer!!! Vi får köra i 30 km...snacka om att jag blir nervös kl var ju redan 07,30...till slut ringer jag till Maria P och säger att jag är straxt framme men blir nåra minuter försenad. Det var ok, jag skulle bara gå direkt upp till Op. Väl framme 07,55, endast 10 min försenad skrivs jag in, får op kläder att ta på mig. Sätter mig i väntrummet och väntar kl 08,30 kommer narkos läkaren och jag får följa med in till op sal nr 8, säger hej då till tommy. Väl inne på op salen så pratar alla sköterskor med mig, men jag är så upp i varv att jag inte direkt kommer ihåg vad de sa...och kände lite också att det spela ingen roll eftersom jag ändo kommer att sova. Efter X antal försök att sätta nål på mig lyckas de i tummen, får där mitt dropp och de ger mig diverse olika preparat och frågar mig hur gamla mina barn är jag svarar sen sover jag för mer kommer jag inte i håg.
Kl 11,30 blir jag väckt, minns att jag hörde en röst säga "Malin op är klar det har gått jättebra och klockan är 11,30". Upptäcker att jag ligger på en vanlig säng, har kad och stödstrumpor....så märkligt att man inget märker! Jag har fem titthål.
Efter ett tag kommer tommy till uppvaket och hälsar på mig, jag minns allt som i en dimma har liksom ingen tidsuppfattning, men jag ber honom ringa Irene min underbara jobbarkompis och säga att jag lever. Sen slumrar jag vidare och timmarna går, blir irreterad på en tant som ligger och skriker att hon fryser och är hungrig och jag vet inte vad, känner att jag vill att hon ska bort snart! Men till slut kör de ner mig till avd. då är kl typ 18. Väl nere på avd så börjar rehaben, och jag känner mig så lycklig över att det äntligen var klart. Jag får dropp, smärtis och så ringer jag Johanna som är en underbar tjej som gjort en gbp op i slutet av december 2006, hon är en stor insperationskälla för mig då hennes energi och lycka lyser ut genom hela henne!Sen kollar jag lite på Idol men beslutar mig för att sova då jag märker att jag slumrar under hela programet.
Tisdag...när de kommer in på morgonen med fil och nyponsoppa vänder det sig nästan i min mage....hur ska jag lyckas få ner detta?! Men efter ca 2 timmar har jag fått i mig filmjölken iaf. Jag vill upp och duscha och det får jag och borsta tänderna. UNDERBART!!! Sen går dagen...jag delar rum med en tjej som heter Petra som gjorde en sleev op efter mig, vi har ju tidigare pratat via datorn och nu får vi träffas på riktigt så vi har det riktigt trevligt, pratar och skrattar om vartannat.
Onsdag....jag känner att jag vill hem, är uttråkad och mår ju bra. Till min stora lycka så säger Dag Arvidsson att det är ok alla prover visar bra. Så jag ringer tommy och säger att han får komma och hämta mig på kvällen när han slutat jobbet! Så mina 4 älsklingar kom upp till Stockholm på onsdag och hämta mig. Och nu sitter jag här hemma och ska lära mig leva som gbp opad...
Kram malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar