Jag vill så mycket...önskar jag vore miljonär så skulle så många problem lösa sig här och nu och jag skulle kunna börja leva ett nytt liv ett liv som skulle kännas meningsfullt att leva alltså. Nu är det inte så att jag har världens sämsta liv men jag önskar mig så mkt...vill resa och se världen NU, och skulle jag bege mig ut i världen nu skulle jag gå i personlig konkurs inom 30 minuter...varför ska livet bara vara jobb för att få en lön för att kunna betala räkningar och mat och sen inte kunna göra något mera?! Alltså det är ju inte konstigt att allt känns skit när man inte kan göra nåt annat än att gå mellan jobb och sitt hem...alltså det är inte klokt! Visst jag förstår att ni reagerar nu och tänker men herregud hon har ju tre barn att tänka på! Och ja visst det har jag men hur bra mamma är jag när jag inte får leva det liv jag vill?! Tror ni att jag inte älskar mina barn bara för att jag vill vara ekonomisk oberoende?! För då har ni iaf fel! skulle så gärna ta med mig mina barn på resor så de kan få se andra livsituationer! Vill kunna handla grejer utan att behöva tänka på att köper jag detta kommer jag inte kunna köpa mat mer denna månad...tycker ni det är ett värdigt liv?! Nej det tycker inte jag iaf...barnen behöver kläder, de växer som om de åt anabola eller nåt...men som mitt liv ser ut och har sett ut hela min vuxna tid så finns inte ekonomi för att köpa kläder eller andra saker. Och just nu är mina tre tjejer "billiga" tänk om några år när jag har två tonåringar och en som närmar sig...hur fan ska jag göra då?! Nej tyvärr tjejer om ni ska köpa ett par skor denna månad kan vi inte köpa mat...är det rimligt?! NEJ!!! Så jag vill ha pengar så vi slipper att se ut som en raggar familj som går i ärvda kläder.
Jag vill kunna betala fritidsaktivteter åt tjejerna...men det finns inget utrymme för det...och det är så TRAGISKT! Att de inte kan göra saker de vill på fritiden pga att ekonomi endast räcker till mat och hyra! Hur tror ni att jag ska kunna vara glad och pigg?! Nej jag orkar inte det jag är så TRÖTT på att ständigt kämpa utan att komma någonstans...att spara in på allt som går tex att jag skiter i att ta mediciner som jag egentligen är tvungen att ta för att kunna leva ett "friskt" liv, men tyvärr finns inte pengar till det...så nu håller jag på och trappar ner på mina efexor varav mitt extremt svajiga humör tar sitt esse och visar sig...men jag har inget val. Allergi medicinen får jag hoppa över med, så jag får gå omkring hela sommaren och ha svullna ögon och rinnande näsa, järn, b12, kalk, omeprasol likaså....varav att jag får brist på viktiga vitaminer i kroppen och gör också att jag blir trött och nedstämd och kan i slutändan bli så dålig att jag blir förlamad...omeprasolen gör att jag kommer få mitt vidriga magonda igen....men men det är inget annat än att stå ut, jag har inget val för det finns inte utrymme ekonomiskt sätt för mina mediciner....mina linser börjar tryta....och ja det betyder att jag inte kommer att kunna se...har en bra "skärpa" på ca 40 cm...och ja då förstår ni hur lätt saker och ting kommer bli...så är det konstigt att jag är TRÖTT och NEDSTÄMD?! Jag hoppas ni förstår min anledning till min trötthet...så jag kan säga er att jag har inga alkoholproblem...jag är bara trött på livet! För i mina ögon kan inte det vara meningen att det ända man kan göra är att gå mellan jobb och hem för att sen invänta nästa dag för att gå till jobbet igen...så hur sjutton ska jag kunna vara en bra förebild till mina tjejer?! Jag vill kunna leva ett värdigt liv! Isf har jag ju ett alternativ jag fortsätter att äta mina mediciner, köper mina linser, köper kläder åt barnen och mig själv, låter de gå på dans skola...och skiter i att betala hyran...så sitter vi snart utan ett hem och hos kronofogden...vilket ska jag välja?! PEST eller KOLERA?!
Ha det bra
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar