Gårdagen tjöt jag hela vägen från dagis till mitt jobb i Norrköping, det börja med att Miranda glatt berätta på dagis att vi ska flytta...dagisfröknarna såg ut som frågetecken och sa "men du ska väl inte flytta härifrån?" Miranda svara glatt igen JO till Nörrköping. Britt(dagisfröken) titta på mig...och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka och så jag börja tjuta!!!Berätta att det är så och att vi antagligen kommer att separera och det är därför vi flyttar till Norrköping. Jag fick en kram av Britt och hon sa att om jag behöver ändra dagis tider och så, så är det bara att säga till och att hon förstod att det är jobbigt. Just nu är det VIDRIGT jobbigt, allt har helt plötsligt blivit så "rikitigt" så att säga. Men det känns samtidigt så skönt att äntligen jag har vågat ta detta beslut.
På väg till jobbet ringde jag även upp mamma och berätta hur det låg till...hon blev inte chockad utan sa att hon hade väntat på detta i flera år...och det har jag själv gjort men inte vågat ta beslutet liksom.
Sen ringde jag till underbara Irene för att få lite positivt oxå...jag är så GLAD att jag har Irene, vilken underbar vän det är! Plus en "mamma gestalt" för mig hon är så vis och klok! Hon sa att hon var så glad att jag ringde henne och berätta hur jag har det, fast jag känner nästan att hon tycker det är jobbigt för att jag bara pratar om mig själv och tjuter. Men hon har själv gått igenom skillsmässa så hon vet ju hur det känns. Älskar Irene så mycket!
Sen var det dags att gå in på jobbet jag var helt röd sprängd i ögonen och kände mig så låg!!! Men försökte bita ihop och spela ett spel att man är glad. Men jag kan ärligt säga att det är så jobbigt att spela och att orka. Men jag älskar mitt jobb!!! Och detta ska INTE få mig att gå ner till botten igen! Där har jag vart och tänker inte besöka igen! JAG SKA KÄMPA!!! DET KOMMER BLI BRA!!!
Känner att jag inte har den där riktiga energin till att ta tag i saker på jobbet nu så allt får rulla på i "vanor" så att säga, gör inget utöver det vanliga schemat. Min arbetskamrat känner sig också trött men hon ska ha semester nästa vecka plus veckan efter. Så jag ska vara själv i nästan 2 veckor!!! Känns jobbigt eftersom jag är låg själv just nu men jag SKA klara det!!!
Igår ringde jag en mäklare, skandia mäklarna så de ska komma till oss nästa onsdag den 3 september kl 15! Försöker få Tommy att fixa till lite grejer tills dess så huset ser lite bättre ut så att säga. Men det är så svårt, det blir väl jag som får göra allt här oxå! Idag är han hemma för han har ont i ryggen och jag har bett honom om att ringa på en annons om en dörr...får se om han gör det....gör han det blir jag CHOCKAD!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar