Var till mitt gamla jobb igår morse, prata med min fd chef och så gjorde jag klart kortet åt Irene med alla namn. Sen bar det av till jobbet och lämna in bilen så idag ska jag hämta den. Så långt var dagen helt ok....MEN.................................................
På kvällen så blev Tommy och osams om nåt fjantigt....och då var det igång! Det sluta med att jag sa "vi måste prata" till svar fick jag att det inte fanns nåt att prata om för han kände bara tomhet....och jag sa "ja just det, det är just det vi måste prata om".
Sagt och gjort så sa jag att jag inte orka med det här längre sa att jag tror jag vill skiljas...att man kan ju prova att separera ett tag och se vad som händer också...vet faktiskt inte vad vi kommit fram till, det ända jag vet är att Tommy är arg, besviken...och kanske mera. Känns väldigt skönt att jag har sagt det nu, för det här är ju inget jag har planerat, önskar så in i norden att jag kunde hitta den där känslan som jag kände för 12 år sen när vi träffades eller glädjen när vi har fått våra 3 underbara tjejer...men det går inte, jag minns knappt. Känner bara tomhet och irreation över hela vårat liv som det ser ut just nu.
Jag kanske inte blir mer lycklig över att separera men som min kloka syster sa igår kväll så kanske jag inte mår sämre heller!
Jag tror jag är rädd för framtiden, vet ju inte alls hur den kommer att bli och är det nåt som jag avskyr så är det överraskningar! Vill veta ALLT i minsta detalj...
Tjejerna hörde tyvärr vårat prat i mer eller mindre doser plus att Malou och Meja är ju "stora" och förstår mer ingående vad saker och ting innebär...Meja hann och somna innan vi kom ner igen men inte Malou....så hon fråga mig om jag och Tommy ska skilja oss....visste inte vad jag skulle svara för dels var det kväll och hon har just börjat skolan igen och är så glad....det blev ett svar" Jag vet inte, oroa dig inte nu för jag flyttar inte imorgon"....Malou blev så ledsen och sa "Ni får inte skilja er, vi ska bo här, vi ska fira jul och födelsedagar ihop. Jag vill inte ha skilda föräldrar och bo ena veckan hos dig och andra hos pappa och inte få träffa Lucia varje vecka(hennes hamster)". Om ni bara visste vad mitt hjärta blöder nu......vet varken ut eller in!!!! Vill ju inte mina barn nåt illa och så förstör jag hela deras liv genom att jag inte trivs i våran familjesituation....Jag känner mig som matadoren i "tjuren ferdinan", jag sliter snart av mig håret! Om jag ändo kunde klona mig!!! Tänkte ringa barn psykologen och höra hur sjutton jag ska göra! Inget jag gör är ju rätt!!!
Längtar så mkt tills imorgon då jag ska till min psykolog, ska berätta om detta för henne då och be om råd. Tommy går även med på att vi börjar i familjerådgivning igen...för tredje gången!!! Kan de verkligen hjälpa oss?! Kanske så vi kan prata i klarspråk med varann. Så jag ska höra med pysk imorgon om vi kan börja hos våran gamla fam.råd kvinna....
FAN vad jag hatar att vara JAG!!!!!! Känner mig så jobbig på jobbet också eftersom jag bara går och tänker på mitt privatliv hela tiden, jag lyssnar på de gamla men tar inte riktigt in vad de säger för jag är i en annan värld liksom. Jag älskar verkligen mitt jobb!!!
Ja ni en dag får vi se om jag mår bra eller om jag får ångra mig bittert......
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar