onsdag 8 oktober 2008

När ska livet bli rättvist?!

Alla mina tankar går till min barndomsvän Mattias! Igår så hitta de hans lillebror...DÖD!!! Han hittades utav några som skulle ut och fiska i Västervik! Jag fick ett samtal från min syster när jag var på jobbet. När vi lagt på så ringde jag upp Mattias och prata med honom...det ända han fick fram var "hela min familj dör ifrån mig"! När jag lagt på med honom kom tårarna, FAN!!! Blir så arg på att ALLT måste drabba en familj och så att det just ska vara Mattias som är en sån underbar människa med ett trassligt liv! Till saken hör att hans mamma tog livet av sig för 7 år sen, hans pappa dog i cancer för 5 år sen och hans lillebrors pappa dog för 8 år sen i sviterna utav ett hårt liv utav alkohol och nu hans lillebror som endast var 19år!!! Han hade vart borta sen i torsdags allt de visste var att han var i Västervik med några kompisar. I förra veckan var de till socialen för att få hjälp...men ack så sent!!!! Varför gör inte socialen nåt förrän det är försent?! Vad är det för samhälle vi lever i?! Varför är det meningen att man måste dö innan socialen förstår att det är allvar?! Det är väl för i helvete bara att låsa in alla unga tjejer och killar som har det struligt och hjälpa dem även om det är emot deras vilja!!!! Om jag ändo kunde göra nåt för Mattias vill så gärna att han ska få ordning på sitt liv och det har jag velat läääänge...men han själv är inte riktigt redo för att ta tag i saker och ting...där borde bara samhället skita i hans egna vilja utan se till vad som är det bästa för honom i framtiden. När man mår skit lever man ju bara för dagen och bryr sig inte om morgondagen.
Jag hoppas verkligen att Mattias inte kollapsar totalt nu...han har ju trots allt kvar sin mormor och morfar och sin storasyster. Men jag förstår verkligen honom om han skiter i livet nu!
Det är ju bara att gå till sig själv skulle jag ha vart med om samma skit som honom skulle jag nog inte heller vilja leva!
Fredrik åkte hem till Mattias igår kväll när de kom tillbaka från Västervik efter att ha identifierat kroppen. Det är ju skönt att Mattias iaf har Fredrik som bryr sig om honom även om deras förhållande är på en skör tråd. Men i såna här lägen finns ju inte de tankarna.
Fredrik, jag och min syster satt här hemma hos henne och prata om Mattias och analysera hur detta kunde hända...Nu gäller det för oss alla att verkligen stå upp för Mattias! Kämpa kämpa!!!

När jag kom till jobbet igår morse ringde mitt förra jobb och fråga om jag kunde jobba på kvällen...och det kunde ju jag, kändes så roligt att jobba extra där igen!!! Men efter samtalet jag fick ang Mattias bror så kände jag att jag inte skulle klara av det, kände att jag var tvungen att få prata av mig och så. Så jag ringde till Tallgåren och kl 14 och sa att jag tyvärr inte kunde komma pga av detta skit som hänt. Kändes jobbigt att behöva ringa så sent och säga ifrån men jag skulle verkligen inte ha orkat jobba och vara social igår kväll, utan behövde få älta detta!
Men hoppas verkligen att de ringer igen för jag vill verkligen jobba extra där! Bara så typiskt att sånt här händer när man för en gång skull ska jobba extra! Så jävla typiskt alltså!

Idag vet jag inte vad som händer förutom att jobba...man ska visst aldrig räka med något!

Ge någon du tycker om en komplimang idag, berätta att du tycker om han/henne...du vet aldrig när det är sista gången ni ses.

Kram

tisdag 7 oktober 2008

Obehag:(

Fy vill bara att denna dag ska vara slut och den har just bara börjat....anledningen till att jag vill att denna dag ska vara över är att jag ska gå till "pulldoktorn"...alltså gynekologen! Avskyr att ligga där och sära på benen och försöka leka oberörd! Anledningen till att jag ska dit är för att det är dags att byta spiral igen...5 år har redan gått sen sist jag var där!!! Mitt sista besök där var när Miranda var bara några veckor gammal!!! Och min bebis fyllde ju 5 år för 2 veckor sen!!!! Konstigt bara att jag inte är äldre;)
Annars så har jag egentligen inget emot denna dag...inte mer än vanligt så att säga, om ni förstår. Får väl se om dagen har nåt roligt att erbjuda...tror inte det men man ska ju aldrig säga aldrig!


Igår var jag och Marie (arbetskamrat) på föreläsning, "om vi har tur blir vi alla gamla" hette den och var med Susanne Axell en kvinna som har ett program som heter "fråga doktorn". Det var intressant och rolig föreläsning som inte handla om pensionärer men om vad vi ska göra för att må bra! Visste du tex att 30 min promenad ensam varje dag kan göra att man inte behöver äta antidepressiv medicin!!!! Men självklart gäller det ju inte alla men om man liksom är sådär "måttligt" deprimerad så som de flesta svenskar liksom är!!!
Föreläsningen var gratis och vi fick tom smarrig fika i pausen! Tänk vad kommunen kan kosta på då och då!

På kvällen hade jag HUVUDVÄRK!!!! Blir vansinng! Besluta att ta mig ett kokhett bad med lugnande olja i....men huvudvärken försvann inte...så det fick bli panodil...sen var det dags för att se på tv, såg för första gången "färjan" på kanal 5...lite sådär bra, vill ju se mera fyllon och drama!!!!

Nähä...nu ska jag väl snart göra mig klar inför "pullstolen".

Kram

måndag 6 oktober 2008

Jag är kär!!!!

Va ju på bio i lördags med Jessica och vi kolla på Mamma Mia!!! Jag är så kär i den filmen! Precis så vill jag leva mitt liv!!!!Gud så roligt! Måste fixa filmen hem så jag kan kolla på den hela tiden! Gilla den typ lika mkt som jag gjorde med Ingen kan älska som vi filmen!!! Detta kallar jag äkta kärlek:)

Helgen har annars vart helt ok. Åkte till min syrra som sagt i lördags. Men först prata jag med Tommy hemma och det gick riktigt bra. Vi bråka inget och kunde prata med varann på riktigt. Låg i sängen och prata med varann och det var så skönt att inte känna hat till han.
Fick till och med rysningar när vi kramades, det känndes så underbart. Men hur framtiden ser ut för oss, det vet varken jag eller han. Vi tar en dag i taget och ska börja med att gå till familjecentralen på torsdag. Ev kommer vi att bo särbos sen och ändo vara ett par för jag vill och måste få ha min "fritid" och det tycker jag även att han är värd! Men men...framtiden vet ingen något om, bara stjärnorna så att säga.
En sak som jag iaf vet det är att så som vi har levt de senaste åren är INGET jag tänker acceptera en gång till! Men känner ändo att jag är redo att kämpa för en framtid tillsamans med Tommy. Men mitt namn är ju "Velig" så jag vet varken ut eller in!

Idag ska jag på en föreläsning "om vi har tur så blir vi alla gamla" heter den. Får väl se om den är nåt att ha eller inte, känns dock skönt att jag slipper vara på jobbet på em utan kan få sitta där och glutta ist.

Sitter nu på jobbet så inlägget blir kort pga att jag känner att jag inte direkt har tid att sitta här....


Kram

lördag 4 oktober 2008

Lördag

Gårdagen kom och gick....jobba och spela tråkig bingo med pensionärerna...höll på att somna när jag ropa ut bingo nummren så pensionärerna skratta åt mig!
När jag kom hem kom Tommy och hämta mig så åkte jag ut till Mejas klass som tälta ute i skogen...vi grilla korv och hade det trevligt. Vid 20 tiden åkte jag hem igen, Tommy och jag prata i bilen och bestämde att vi skulle prata idag om framtiden så snart ska jag gå upp till Tommy och ta tag i diskussionen.

När jag kom hem satte jag på en brasa och kolla på Idol...och somna....vakna vid 24 tiden då Fredrik ringde som vanligt när han är ute och festar...får väl säga TACK till honom denna gång eftersom jag vakna och kunde gå upp och lägga mig i sängen.
Somna nästintill direkt eftersom jag var så jävlans trött och sov hela natten ända fram till halv nio i morse! Gud så skönt!

Ikväll ska jag gå på bio med Jessica, vi ska se Mamma Mia...sist jag var på en "vuxenbio" var väl typ 5 år sen eller så...går ju aldrig på bio. Men det ska bli kul eftersom jag vill se denna film då alla pratar om den och att den ska vara så bra.

Imorgon bär det av till Jeanette ska gå på Me`n I party, det är ett företag som säljer kläder, har aldrig vart på nåt sånt så det ska bli kul i rulans.

Jo just det igår ringde familjeteraputen så Tommy och jag ska dit på torsdag och gå på parsamtal...så vi får se vad vi kommer fram till där.


Nä hörre ni nu ska jag gå upp till Tommy och ta tag i mitt liv...
Kram

fredag 3 oktober 2008

Nu är det iaf gjort

Vilken låååång arbetsdag det blev igår!!!Jag var helt slut kl 16!!! Hade gjort en massa höstgrupper på fm till dekoration på borden hos oss på träffpunkten, det blev jätte fint! Så höst mysigt inne hos oss nu!
Det kom massor av människor och gubbar i "kostym" för att inviga vårat fina jobb! Vi servera snittar, cider, tårta och kaffe!!! 16 tårtor!!! Jag spyr utav ordet tårta känns det som!!! Jag och Köksan stod utanför och rökte igår efter vi fikat och rapa ikapp;) Men nu är det gjort och det var lyckat vi fick ju en massa fina blommor!

Igår kom även "Köksans" ena dotter och lämna en massa flytt kartonger till mig, det är så snällt att en massa människor som jag knappt känner vill hjälpa till.TACK!

Väl hemma så orka jag verkligen inte göra nåt det blev snabb städning och så fick tjejerna snittar och tårta som middag;) De var ju nöjda över det så det gjorde då inget att jag inte var nån super duktig husmor och gjorde stek åt dem;) Kolla på Idol...och somna tillslut väckte Malou mig och sa "mamma, vi går och lägger oss för du ligger bara och sover"...Hon är för gullig min gulliga "lilla" Malou.
Det är inte bara jag som somnar efter en lång dag...Här är gullmalou på väg hem från Ullared i somras.

Idag ska Meja iväg och tälta med klassen, behöver jag ens berätta att hon är så uppspelt?! Nu sitter hon och tittar på ztv och diggar musik medans de andra 2 hulliganerna ligger och sover. Hon vill bara att klockan ska bli 8,30 så de ska åka iväg. Spännande, de ska ju sova i militärtält vid Tjen. Tänkte åka ut dit ikväll och grilla korv med dem.

Idag är en tråkdag på jobbet...stavgång och sen bingo...avskyr fredagar! Inget roligt....men det är ju inte jag som ska ha roligt det är ju pensionärerna.

Har nyss läst min underbara och älskade lillasysters blogg...Hon är en underbar tjej med så mkt styrka i sig som hon har kämpat så in i norden för! Hon är verkligen en stor förebild för mig...jag är ju en velpelle som varken vet ut eller in...vet inte hur jag vill ha mitt liv eller på sätt och vis vet jag det. Jag vill kunna göra vad jag vill när jag vill det vill inte känna mig "död" och kvävd som jag gjort de sista 7 åren. Har ärligt talat inte gjort mkt för min egna skull och det är nog det som har drivit mig till att mitt liv ser ut som det gör idag. Jag är en kontroll människa och att jag inte vet hur min framtid ser ut som skild 3 barnsmamma kommer att se ut stör mig nåt enormt! Vad fan är det jag vill?! Jag vill ha en trygghet samtidigt som jag vill vara fri från en massa måsten som jag lägger på mig själv när jag är med Tommy, det är måsten som jag inte trivs med men som liksom ingår i min syn utav livet som familj. Jag är absolut ingen tjej som gillar att stå vid spisen och serva barnen med dittan och dattan.
Om jag ska vara riktigt egoistisk så skulle jag vilja leva mitt liv såhär...Bo i London, jobba inom media på ett eller annat sett, helst make up artist, få gå på premiärer, vara inbjuden på en massa fester och sånt. Pendla mellan olika länder och ständigt ha en mobil som ringer från en massa agenter som vill ha min hjälp. Kunna gå obehindrat in i affärer och shoppa. Ta dagen som den kommer och inte vara så kontroll fixerad som jag är! Jag förstår att ni är många som reagerar över vad jag skrev nu för vi är ju svenskar som inte ska sticka ut utan vara lagom med allt! Men om jag får välja vilket dröm liv jag vill ha så är det detta liv! Så som ni förstår är mitt liv jag lever allt utom vad jag egentligen skulle vilja leva.
Jag kan erkänna att jag är livrädd för att lämna det liv jag lever, jag har ju en trygghet, MEN som jag tycker är så otroligt TRÅKIG!!! Men vad säger att jag kommer få ett roligare liv bara för att jag separerar från Tommy...Jag kommer ju liksom aldrig kunna få det liv jag egentligen vill alltså i mina drömmars liv.
Jag är ju liksom så gammal så jag är livrädd för att sitta där ensam varannan vecka i min lägenhet och stirra på väggarna! Men jag känner samtidigt att jag måste få tid att hitta mig själv!!! Det jag är minst intresserad av är att träffa andra män, blir nästan äcklad utav tanken att bara prata med nån annan än Tommy. Men vad fasiken vill jag?! Jag blir galen av att aldrig kunna veta!!!


Kram

torsdag 2 oktober 2008

Invigning

Idag är det invigning på jobbet, alla som har byggt huset och alla "fina" komun tanter och gubbar kommer, de ska klippa band och det ska vara så fint. Själv tycker jag dock att invigningen borde ha vart för länge sen eftersom vi flytta in i huset 1 maj...men men kommunen är ju som den är.

Gårdagen på jobbet gick väl skapligt men det är jobbigt att jobba nu men jag kämpar jag är en krigare så att säga! Jag går till jobbet och gör det jag ska men inte så mkt mer. Livet överhuvudtaget är bara just nu, jag vaknar varje morgon och duschar och gör mig klar men sen är det inte mkt mer mina tankar och känslor döljer jag bakom en osynlig hinna. Igår var Tommy här och skulle titta på Mejas hamster, tjejerna var så glada över att träffa honom.
Själv tyckte jag att det kändes så skönt att se honom. Han fråga mig hur jag tänkte våran framtid eftersom jag har min lägenhet från 1 december men han har liksom inget att vänta på. Jag sa att jag vet varken ut eller in och jag erkände för honom att jag saknar honom, men gick inte in på nåt mer. Känner att vi måste gå och prata om detta på familjecentralen liksom. Jag vet ju liksom att om vi flyttar ihop igen och fortsätter i samma spår som vi gått i de senaste åren så är det dömt att misslyckas. Vi måste låta varann ha en egen tid ifrån varann och inte bara tävla.
Vi får se vad som händer och sker i framtiden...Tommy är ju trots allt pappa till mina 3 underbara tjejer. Och jag tror vi behöver bo ifrån varann ett tag, dels för att vi kan hitta oss själva och att Tommy inser vad det innebär att bo och leva, att allt inte sköter sig självt.
Tommy sa även igår att han tyckte det kändes skönt att vi ska sälja huset. Det är ju alltid en start att han inser att det är för mkt jobb med hus och en stor tomt, 3 tjejer och att båda jobbar hela dagarna. Det känns ju bra, han sa även att det även var hans fel att det blivit som det blivit. Kändes så underbart skönt att han börjar se allt det jag sett under åren...det är ju aldrig ens fel att två träter.

Får se hur veckan som kommer blir, det är ju min tur att bo borta. Det är blandade känslor, det är så skönt och slippa pendla till och från jobbet men jobbigt att inte ha alla sina saker omkring sig, kläder och sånt liksom. Men jag är innerligt tacksam mot min underbara syster som låter mig bo hos henne.

Prata även med mäklaren igår ang huset, det är ett par från Norrköping som är väldigt intresserade utav huset. Men de är visst rädda för nåt som hette svartmögel, så Tommy ska ringa försäkringsbolaget idag och höra efter och mäklaren skulle ringa besiktningsmannen som var här när vi köpte huset för att höra vad han gjorde. Så som det ser ut kommer vi att snart vara av med huset! YIPPIE!!!

Kram

onsdag 1 oktober 2008

Mardröms start på dagen slutade i GLÄDJE

Uschan det är vad jag säger om gårdagens start....vidrigt rent ut sagt. Allt var frid och fröjd fram tills vi skulle åka till skolan och så. Då fick Meja ett utbrott och ville inte åka till skolan, hon grät och allt var fel. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Åkte upp till skolan med bilen eftersom Meja skulle cykla. Till slut kom hon och jag tänkte att jag måste prata med Johanna(Mejas fröken) om hur det är hemma eftersom det är KAOS!!! Tyvärr så var hon ledig...så det var en vikarie, dock en lärare jag känner eftersom hon jobbar på skolan. Jag fick bara ur mig "Meja vill inte gå i skolan och det är KAOS hemma..." Sen kom även mina tårar så där stod jag och Meja och grät! Stackars läraren! Men jag visste inte vad jag skulle ta mig till!!! Hon släppte in de andra barnen i klassrummet och så kom hon tillbaka till oss i kapprummet och försökte ordna till det. Meja var bestämd att hon inte ville vara i skolan, och sa att hon kunde vara ensamen hemma hela dagen. Men jag sa Nej och fröken lika så. Läraren fråga om vi fick nån hjälp...vad för hjälp tänkte jag och fick fram ett svar "nää...eller Meja och Malou ska ju börja i barngrupp i dag". Till slut så lyckades jag få Meja att gå med på att vara kvar i skolan och att jag skulle komma upp och hämta henne men att hon fick vänta en stund i kapprummet eftersom jag sluta först kl 12. Då gick det bättre. Jag gav Meja en kram och gick, medans fröken och Meja satt kvar i kapprummet och prata.
Dagen i skolan gick ok sen för Meja för när jag hämta henne så sa hon att hon hade jobbat massor i skolan. Vi åkte hem en sväng bara hon och jag och hon fick sitta framför datorn och spela lite och äta lite macka.

Vid 13,30 tiden åkte vi och hämta Malou och Miranda för att sen bege oss ner till Valdemarsvik där Malou och Meja skulle börja i "hemliga gruppen"...De tyckte det var jätte roligt att vara där, och fann vänner direkt. Det var även en klasskamrat till Malou som gick i samma grupp, men tror det kommer gå bra. De ville med glädje komma tillbaka.

Under tiden Malou och Meja var där gick Miranda och jag omkring i centrum i Valdemarsvik, vi börja med att fika på Bowlingen. För att sen besöka Inredet, en helt underbar inredningsaffär som går i Shabby stilen, så ni förstår nog att jag älskar att vara där, hitta självklart lite smått och gått, 3 nya frukostskålar till tjejerna, 1 underbar brödkorg till mig och 1 doft ljus som luktar helt underbart!
Sen ville Miranda gå till Zoo...ok, hon stod ju ut med att titta på inredning så jag får väl stå ut med att kolla på djur...kom då på att vi behövde köpa mat till Malous dvärghamster. När vi gick där inne så tänkte jag efter i ca 1 sekund, kom på att vi kunde köpa en dvärghamster till Meja, hon önska sig ju en till födelsedagspresent...och fyller den 17 december. Sagt och gjort Miranda var helt med på noterna och tyckte vi skulle köpa en till Meja. Så det gjorde vi, det blev en hane som är grå och en bur som är orange/tegelfärgad, hela kalaset kosta 635 kr har egntligen inte råd men jag bara kände att det var en sån där dag som verkligen var helt rätt för Meja att få en överraskning. Miranda och jag packa in hamstern i bilen och åkte bort för att hämta Malou och Meja. Miranda sa inget förrän jag sa till henne att säga åt Meja att vi hade en hemlighet...jag öppna bilen och fällde upp bagageluckan...Jag önskar verkligen att ni kunde ha sett Mejas ansiktsutryck!!! Allt hon fick fram var "vad är det för nåt?!" Miranda säger "en dvärghamster som är din"
Meja blev så glad att hon sa "men mamma....tack!" Meja börja gråta utav glädje och jag fick en sån härlig kram utav henne, hon bara skratta och grät omvartannat. Jag förklara att hamstern var ifrån både pappa och mig. Sen satt hon med hamster hela vägen hem...väl hemma var hon med honom hela kvällen till slut fick jag säga åt henne att låta honom vara. Det första hon gjorde nu på morgonen var att gå till honom och nu sitter hon där och myser. Tänk att glädja henne så mkt! Det bara värmde till i hela mitt hjärta. Att kunna vända en sån skit start på dagen till nåt så bra för Meja är helt underbart. Hon har inte bestämt namn än på sin nya "bebis" så vi får väl se vad det blir. Här kommer en bild på honom.


Här står Miranda och är uppspelt över Mejas överraskning


Och här står jag och är glad...fotad utav Miranda


Nåt annat roligt som hände igår var att jag äntligen fick kontakt med min gamla vän Jeanette, hon bor ju i Danmark. Det var så kul att få mail från henne igen, och hon skulle ha barn nr 2 nu i oktober och hon hade gift sig i april...kul!


Kram