Både inombords och inomhus....har ju startat en psykologiskbehandling pga min gbp operation och så har jag startat en renovering utav mitt vardagsrum! Har fått tapeter från hyresvärden och ska ändra om här hemma, ska få flytta ut min säng till vardagsrummet så får Meja ett eget rum med, för Meja och Miranda håller på att slå ihjäl varann!!! Och jag har ju trots allt inget behov av ett rum då jag inte direkt leker...och skulle jag trots allt "leka" så brukar ju inte tjejerna vara hemma ändo;)
Min psykolog från Stockholm ringde igår och hon var riktigt bekymmrad över mina svar...varav att hon ringde upp mig, eftersom hon ville höra med mig personligen hur jag hade det och jag svara att det är väldigt upp och ner kring mig just nu och vet inte hur jag ska hantera allt som händer runt mig! Att jag lägger så mkt tankar på allt liksom och det tär nåt enormt på mig! Att behöva tänka och analysera varenda ord som en människa säger till mig...men jag är en kämpare och kommer tydligen alltid att vara det! Men jag orkar fan i mig inte det!!! Jag vill bara känna mig glad och tillfreds inget annat! Varför ska det vara så förbaskat svårt?! Men den 1 december är det ju 1 års jubleium i min lägenhet, då har jag bott själv i ett helt år!! Tänk då vad fort ett år går!! Är ju snart där liksom...Vem kunde tro att jag skulle ha genomgått allt jag har gjort under detta år såhär års förra året?! Inte jag iaf.
Berätta även för min psyklog att jag tycker det är "jobbigt" att jag inte riktigt förstår hur jag ser ut, ser ju på bilder och så att jag har gått ner i vikt men känner mig precis lika som innan jag gjorde min operation, att jag liksom blir "arg, besviken" när människor ger mig nån slags komplimang eftersom jag inte känner nån större skillnad, jag känner mig ju lika dan men det är ju en fysiks skillnad på mig men den psykiska är INTE ändrad, eller det är den oxå på ett sätt...för jag törs ju gå utanför dörren men det är ändo jobbigt, jag känner liksom att människor stirrar på mig bara för att jag är så ful och så liksom...konstigt va?! Att man känner så...minns att jag innan open tänkte bara jag går ner i vikt så blir livet som en rosenröd ros...men ack så fel jag hade, men jag ångrar absolut inte open! Det är det bästa jag har gjort, det är den som har gjort att jag fakitskt vågat göra många saker...byta jobb, byta karl, byta liv helt enkelt...men samtidigt så är jag som en yr höna i huvudet!!!
Ha en bra dag
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar