Har jag någonsin sagt att jag är normal?!

Det skulle jag då inte tro iaf....men jag är den jag är och kan man inte ta mig som jag är varför ens då umgås med mig?! Är så trött att behöva förklara vem jag är och varför...helt enkelt så är jag den jag är pga av min livserfarenhet! Jag är 32 år, 3 barn, ensamstående, jobbar och sliter, gillar att träffa vänner och ha det roligt, tänker och analyserar mkt....vad är det som är så konstigt med det?! Egentligen inget i mina ögon sen så har vi alla olika tankar och värderingar om typ allt. Prioriterar olika saker här i livet och just nu prioriterar jag mig själv...de må vara egoistiskt men jag har tänkt och brytt mig så mkt om alla andra människor på jorden förr att jag är trött på det! Jag bryr mig självklart om andra människor men jag bryr mig även om mig själv, känns nåt inte bra så måste jag helt enkelt få det ur mig för varför ska jag fylla ytterligare en ryggsäck med massor av skit när jag för första gången i mitt liv känner att min ryggsäck börjar att lätta avsevärt!!! Nej det är helt enkelt slut med det för jag måste få andas på riktigt, det är bara så.

I torsdags som var sist jag skrev så jobba jag ju sen iväg ner på stan med Fredrik, köpte lite kläder och annat smått och gott. Sen träffa jag Sussie och Fredrik gick hem...vid 17 tiden kom Carina så då var det dags att bege sig till träningen...Combat!!! Åh herregud vilket pass!!! Jag var så trött efteråt och SVETTIG!!! Men så roligt!!! Sen hem och göra iordning mig själv för att sen bege mig ut i natten...åkte med bussen ner till stan och gick till Vinkällaren, riktigt trevligt ställe! Och väldigt snyggt och fräscht därinne. Mötte Broman och hans arbetskamrater där, efter många om och men åkte vi hem till Broman och fortsatte våran diskussion...många tårar från mig...men skit i samma liksom jag vet ju vad jag känner, menar och tycker liksom. Somna nån gång under småtimmarna...och när jag vakna igår morse hade jag sån huvudvärk att jag inte ens vill tala om! Mådde illa och kände mig allmänt dålig!!! Gick hem från Broman vid 11,30 för då skulle han möta sina barn. Väl hemma satte jag mig i soffan och somna...men först bad jag Fredrik cykla ner till stan för att köpa huvudvärkstabletter....och snäll som han är så gjorde han det, TACK!

Vakna nån gång av sms från Broman och när jag skulle svara så var min telefon helt knäpp gick typ inte att skriva och så skicka den iväg av sig självt!! Mkt märkligt så tillslut ringde jag upp honom och berätta hur det låg till med telefonen.
Efter en dusch och ett kort bad tog jag cykeln och cykla till City gross för att handla...vägen dit var det inga problem men hem är en annan femma så att säga...fan vad tungt det var fullt med påsar och så ryggsäck med grejer i!!! Men ack den som ger sig!!! Jag kämpa vägara att leda cykeln i uppförsbackarna så när jag tillslut var hemma så var jag så svettig att det kändes som om jag vart med om ett träningspass. Men dock skönt att ha lite mat och sånt hemma igen. Tjejerna hade kommit när jag kom hem så det blev kramar och pussar med dem...eftersom jag var så trött så blev det fryspizza till middag men de gilla det så det var ju tur det...sen satt vi i soffan och myste och kolla på Talang och käka chips och godis:(

Prata med Broman en sväng i telefonen...om typ inget...prata även med Mattias då han ringde och hade ångest och var ledsen och där han var orka de inte bry sig om honom så de hade gått ut från rummet han var i....försökte då förklara för honom att de är för att de inte är några vänner egentligen...och att jag gärna träffar honom men då är mitt krav att han är NYKTER!!! Tänker inte se på när en människa sakta men säkert tar sitt egna liv liksom plus att jag är SÅ trött på att ständigt se honom full! Hoppas att han inser en dag att livet är värt och leva men att man måste ta tag i allt jobbigt för att klara av att gå vidare...det går inte att dricka sig full varje dag och tro att livet ska bli roligt! Man måste kämpa!!! Väljer Mattias att kämpa tänker jag kämpa med honom men när han väljer den lätta vägen att bara kunna skylla ifrån sig hela tiden väljer jag att inte träffa honom. Men jag älskar Mattias så mkt han har en alldeles egen plats i mitt hjärta men jag kan inte hjälpa honom om han själv inte vill hjälpa sig själv! Jag tänker liksom inte acceptera detta längre...så är det bara! Droppen var ju förra söndagen liksom, det var då jag verkligen kände att nu är det STOPP!!!

Idag är det påskafton...tjejerna får äta hur mkt godis de vill...Tommy hade skickat med varsinna påskägg och jag har köpt ett gemensamt bara för att de äter så mkt godis ändo! Ska ner till mina föräldrars sommarstuga i st anna med mormor. Syster och hennes barn är där och så skulle Camilla och hennes barn åka ner också. Ser ut som om det kommer bli en fin dag iaf och hoppas på det så jag kan ligga ute i en solstol och sola lite....mina ben är otäckt vita!!! Annars så händer inte så mkt mera idag eller i helgen utan ska bara ta den som den kommer. Imorgon är det dags för tipspromnad hoppas bara att vädret är lika fint som det har vart.

Ha en bra dag

Kram