Tänk att få vakna tidigt en morgon.....

...ja det var vad jag gjorde idag...mina ögon öppnades kl 5,22!!! Skulle egentligen kunna att välja att somna om men kom på att jag faktiskt ville ha några timmar för mig själv i tystnad eller rättare sagt i lung och ro, för jag har Bromans skiva på i bakgrunden dock väldigt svagt men det är så skönt tycker jag att bara få vara och njuta av att faktiskt leva och känna glädje, för ni som känner mig vet ju hur jag har haft det och just nu mår jag så oförskämt bra att jag nästan är avundsjuk på mig själv, nu är det bara att våga tro också, att faktiskt tillåta mig själv att livet kan vara bra utan att människor har några baktankar eller så. Det är faktiskt helt ok för mig Malin att känna glädje och lycka också det är inte alla andra människor här i världen som har rätt till det utan även JAG och det är ju nåt nytt för mig att våga släppa på! Jag har ju arbetat med detta under några år nu och nu börjar jag faktiskt förstå vad det innebär! Fy skam den som ger sig!!! Men vem har sagt att jag inte är envis?! Livet är ju en kamp...min värld har vart väldigt svart under flertalet år ju men nu börjar jag känna en sann glädje...inte en falsk glädje för att man ska göra si och så enligt "svenssonlagen" utan jag jag har ju faktiskt börjat leva mitt liv och följa mitt hjärta, det ni det är så underbart i min värld! Självklart är jag inte naiv och förstår att livet inte kommer kännas så här bra varje morgon och det gör det ju inte nu heller vissa dagar är jobbiga...MEN jag orkar faktiskt ta mig igenom den dagen utan att få allt för stora ångest attacker och jag vet att nästa dag blir bättre!!!! Jag vågar faktiskt tro på mig själv att jag kan fatta kloka beslut och att jag vet vad som är bäst för mig och mina barn utan att nån ska behöva trycka ner mig i skorna och säga hur jag ska leva livet eller fostra mina barn! Tänk att jag vid 32 års ålder först ska inse att jag faktiskt kan fatta kloka beslut utan att höra den där negativa rösten förklara för mig hur dålig jag är! Jag börjar inse att jag faktiskt är en bra människa och om ni bara visste hur stort det är för mig!!! Tänk att jag har suttit hos min psykolog under så många år och ältat och åter igen ältat allt från barndom tills nuet utan att ens orka lyssna på hennes kloka ord de har liksom bara åkt in genom ena örat och ut genom andra men vissa delar har väl stannat kvar för att växa och gro med mig. Min blogg heter ju trots allt min resa till ett nytt liv efter 30....och vilken resa jag har gjort!!! Är så stolt över mig själv och jag vågra faktiskt stå för det också! Och för de människor som det sticker i ögonen när jag säger så om mig själv, ja de är det synd om men ni kommer förhoppningsvis hit en dag också, för det har tagit mig lång tid och många tårar att faktiskt inse, att varje människa faktiskt är UNIK och bra på något och ska egentligen kunna säga det högt utan att känna att nån ska försöka trycka ner en i skorna!

Sitter här och tänker på allt som har hänt mig sen jag börja min resa, jag skulle nog vilja påstå att det är tack vare min systers skillsmässa som jag har börjat att tänka rejält över livet....Det var ju i oktober 2006 om jag inte minns helt fel....(åren går ju så fort att man blir mörkrädd)
Minns det som igår när hon kom upp mitt i natten och skrek "det värsta som kan hända har hänt".....jag blev livrädd och skaka trodde ju att nån av hennes prinsessor hade dött!!! Minns paniken i mig...men det var att Adam hade vart otrogen! Tack vare Adams otrohet börja mitt liv att snurra rejält, när någon sårar min syster eller bror då skulle jag kunna gå genom berg för att rädda dem!!! Men jag orka inte, jag grävde ju ner mig totalt...hade ju redan tagit på mig så mkt annat genom åren och nu vart det bollstopp så att säga...minns särkillt en kväll när jag försökte gå upp i trappan i huset och mina ben låste sig det gick inte helt enkelt...under många månader gjorde jag ju inget annat att att ligga och gråta och orka ju knappt öppna mina ögon ville bara få sova hade ångest över att vakna ångest över att det var natt och att man skulle sova...ja...jag var nere långt ner på livets botten...det ända som hägrade i mitt liv var att få somna in för gott och idag kan jag säga att jag är så GLAD över att jag aldrig gjorde det! Sakta men säkert har jag klättrat uppför det högsta berget en människa kan ha nämligen LIVSBERGET....under alla år som jag har gått hos pskologen har hon stöttat mig och sagt att mina beslut ska kännas JA annars ska inte genomföra dem och självklart måste man acceptera att endel saker känns NEJ men måste ändo genomföras...Förstå mig rätt det är INTE så att jag egentligen ångrar nåt i mitt liv för vi alla måste faktiskt göra misstag för att få reda på vad som känns ja eller nej....och alla människor som har funnits i mitt liv har ju satt ett spår på ett eller annat sätt varken sig det är i positiv eller negativ bemärkelse så har de ändo vart betydlse fulla för att jag ska kunna stå där jag står idag!
Självklart kan jag sitta här och älta många saker jag har gjort och varför jag genomförde dem...och tro mig det har jag gjort!!! För om jag är nåt så är det en tänkare! Som helst vill veta allt i förväg men så är ju inte livet! Jag har ingen lust att dra upp allt som jag tänker på så här när jag bara sitter och ältar mitt liv just nu för då skulle inlägget bli flera mil långt....mitt förflutna har faktiskt gjort att jag är den jag är idag! Orkar faktiskt inte vara bitter på mitt liv längre jag har tröttnat på det! Som jag skrev tidigare så har jag ju sämre dagar men jag kan hantera dem och det är så underbart!!!
Saker jag är stolt över är: mina tre underbara tjejer, att jag vågar lyssna till mitt hjärta,att jag faktiskt våga flytta ifrån Tommy, att jag faktiskt har tagit en paus från min mamma under en period i mitt liv, att jag kan vara som jag är utan att alla måste älska mig....JAG ÄR SÅ STOLT, LYCKLIG, GLAD OCH KÄNNER MIG FRI!!! För första gången känner jag mig faktiskt FRI på riktigt. Jag är absolut ingen tjej som är felfri tro absolut inte att det är det jag menar men jag accepterar att jag faktiskt duger som jag är och jag kan stå för att jag känner som jag gör! Mina barn är ju i en kris just nu och då gäller det ju att jag är stark och det kan jag nog påstå att jag faktiskt är för jag är väldigt trygg i min beslut gällande skillsmässan, det är det bästa som jag gjort på länge, jag vill inte låta mina tjejer tro att man ska härda ut tillsamans bara för att man en gång kanske älska varann...utan att livet är för kort för att man bara ska härda ut. Idag och nåt år framöver kommer vara jobbigt för dem men när jag är trygg i mitt beslut att det bästa är att flytta från deras pappa och att göra som jag har gjort är för att vi alla ska må bättre i slutändan! Jag kan ju för första gången på länge känna att det är skönt att slippa planera allt och att ha saker inbokat hela tiden och jag mår faktiskt bra utav att inte veta allt hela tiden!!!
Ja vad ska jag säga....TACK TILL ALLA MINA VÄNNER OCH BEKANTA SOM HAR ORKAT LYSSNA OCH HÖRA MIG ÄLTA UNDER GENOM ÅREN....Älskar er alla på olika sätt!!! Både i regn och solsken är ni betydelse fulla för mig! Annars skulle ni inte vara en del utav mitt liv som åker berg och dalbana.


Men iaf ska väl berätta lite om gårdagen...;) Malou och Miranda var ju på bio de såg BOLT, under tiden gick jag hem till Mattias och så var Fredrik och Ronja där vi laga mat tillsamans och åt....Ronja var inte lika blyg denna gång och hon skratta åt mina tokiga komentarer;) Så söt hon är, det har du gjort ett bra jobb Fredrik. Streck på dig! Du kan!!!
Sen gick jag ner till stan för att hämta tjejerna, krama om Malou för att hon var så duktig och gick på bio med Miranda. Sen åt de på Mc donalds och jag tog en the...för att sen strosa upp för drottninggatan för att hämta bilen och bege oss hem. Prata lite med charmören och så kom de upp till oss och jag och Broman satt på de sköna stolarna i köket och fika...men vet ni vad...det gör mig inget! Jag kan nog stå upp en hel natt om det skulle vara så, för hans närvaro ger mig en sån energi som jag faktiskt inte kan förklara för någon den dagen jag kommer på vad det är så ska jag självklart berätta vad det är, så att flera kan känna denna känsla:)
Jag hade ju bestämt att jag och tjejerna ska gå tips promenixen i vrinnevi idag så jag fråga om Broman och barnen vill följa med...och det skulle dem. Känner att det är dags för mina barn att vi hittar på saker där de rör på sig och att vi gör det tillsamans!

Nu ska jag straxt väcka Malou och Miranda för kl 06,51 och de ska upp tidigt idag så de kan gå och lägga sig skapligt i kväll!

Kram