Herregud så trött jag kan vara!

Tänk att jag kan vara så trött som jag är!!! Det är väldigt jobbigt att ha en sjuk 9,5 åring...som vaknar på nätterna och har värk i örat!!! Så idag känns det underbart skönt att slippa åka till jobbet, känner mig som ett vrak!!! Men har ändo duschat och gjort mig i ordning ifall vi får åka till vårdcentralen då jag ska ringa dit och se vad de säger eftersom Malou inte är bättre och hon har dessutom fått feber!!!! Man ska väl inte bli sjukare av att äta pencilin...får se vad de säger.
Miranda valde att stanna hemma idag också, men Meja måste ju dock till skolan. Idag ska de även ta kort i skolan så Malou missar det men det kommer ju flera korttagningar genom åren. Tråkigt bara att hon inte blir med på sista klassfotot eftersom vi kommer att flytta.

Igår på posten kom en inbjudan från Berndt, han fyller ju 75 år i oktober så han ska ha fest i en bygdegård. Jag var ju kontaktperson åt honom tidigare. Så självklart ska vi gå få se om Tommy ska med eller inte. Men vad ska man hitta på åt en 75 årig man?!

Fick även ett tråkigt besked att Bosse, mormors "kille" inte går att rädda så det är dags för LAH nu...tänk att mormor måste gå igenom detta två gånger eftersom min morfar också dog i cancer. Jag ska ta mig i kragen och ringa till henne idag. Min älskade och underbara mormor!!! Fan så orättvist livet måste vara!!!

Med Tommy och mig är det som "vanligt" känner att jag vill härifrån NU!!! Varje dag känns som 1 månad!!! Igår så sa Tommy iaf att han inte heller tror att vi kommer gå tillbaka till varann och det är ju precis vad jag känner oxå. Känns skönt att han börjar inse verkligheten. Han har ju kontaktat familjecentralen i Valdemarsvik och sa att jag skulle ringa upp dem och fråga vad de gjorde och så men jag sa att eftersom det är han som ser problemen är det han som får sköta det där och jag kommer följa med men det som han ser som problem ser inte jag så han får ordna till det som han vill. Självklart vill jag att vi ska kunna prata med varann för vi har ju 3 barn tillsamans och har ju dock levt ihop i 12 år och är gifta...än så länge iaf. Men eftersom jag känner så starkt för att detta är det rätta så ser jag väl inte de problemen som Tommy ser eftersom jag inte känner nåt för honom utan han är liksom bara pappa till våra barn och jag delar ekonomi med honom just nu...visst är det märkligt hur allt kan ändras med åren. Men vi har så olika inställningar till livet, familj och sånt så det är inte konstigt att vi har hamnat här.

Kram